IMY har ett nytt fokus

Den 22 februari 2021, släppte Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) sin årsrapport för 2020. I den konstaterar de att de kommer byta fokus när det gäller klagomål. Istället för att som tidigare använda klagomål som ett lackmustest för att se vilka branscher och företag som kan vara värda att göra djupdykningar i så kommer IMY ”att vidta någon form av åtgärd i alla inkomna klagomål – i många av dem genom att inleda tillsyn”. Anledningen till ändringen är ett avgörande i EU-domstolen från förra sommaren som brukar kallas Schrems II och på grund av att deras agerande i gränsöverskridande ärenden har ”frågasatts inom EDPB och [IMY:s] utkast till beslut, med förslag till att avsluta klagomål utan åtgärd, har inte accepterats”.

Då är frågan vad detta faktiskt kommer att innebära i praktiken, och vad det här innebär för enskildas rätt att få sin sak prövad. För att utreda det behöver vi först se hur klagomålsärenden typiskt sett brukar fungera vid svenska tillsynsmyndigheter.

IMY vs DO

Sverige har flera tillsynsmyndigheter: DO, IMY, Finansinspektionen, JO, JK, listan kan göras lång. Diskrimineringsombudsmannen (DO) och IMY är de två jag personligen haft närmst kontakt med. Dessa två liknar på många sätt varandra bland annat då bägge hanterar klagomål från allmänheten gällande rättighetsövergrepp. Bägge dömer även ut sanktioner gentemot organisationer som brutit mot lagen.

Skillnaden mellan ärenden i DO och IMY är att skadeståndet i ett DO ärenden tillfaller den som blivit diskriminerad, emedan böter i ärenden som IMY hanterar tillfaller staten. Därför kan enskilda driva diskrimineringsärenden genom vanliga ombud, eller så kallade Diskriminieringsbyråer. Enskilda kan visserligen driva skadeståndstalan gentemot företag med hänvisning till Dataskyddsförordningen (GDPR), men skadeståndsnivåerna inom svensk praxis ligger på 3000 till 5000 kr (källa), en summa som knappast är värd huvudvärken det innebär att driva ett ärende själv i domstol och väsentligt lägre än det skulle kosta att anlita någon som gör det åt en. Jämför detta med skadeståndsnivåerna i diskrimineringslagen, vilka regelmässigt ligger på nivåer runt 100 000kr (se bland annat AD 2018 nr 42).

Konsekvensen av det låga skadeståndet till enskilda är att IMY i princip har monopol på möjligheten att driva rättighetsfrågor under GDPR genom ekonomiska påtryckningsmedel. Därmed blir även klagomål till IMY den enda praktiska möjligheten (förutom möjligen grupptalan) enskilda har för att få upplevda rättsövergrepp under GDPR prövade.

Kan man överklaga?

Vad händer om IMY trots sitt monopol väljer att inte pröva ett enskilt klagomål? Vad har den enskilde då för möjlighet att få sin sak prövad? IMY säger såhär i sin årsrapport:

”Ett avslut av klagomålet har enligt svensk domstolspraxis inte ansetts vara ett överklagbart beslut. Denna praxis har fastställts även efter dataskyddsförordningens införande.”

Vilken praxis IMY hänvisar till redogör de inte för, jag själv har inte hittat något ärende från Högsta Förvaltningsdomstolen där det här behandlas med IMY som part; men jag letade inte så värst länge. Det ska dock i sammanhanget nämnas att beslut enligt förvaltningslagen får överklagas under följande förutsättningar:

1. beslutet kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt och (FL 41 §)
2. beslutet får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot (FL 42 §).

Sättet som tillsynsmyndigheter har kommit runt överklaganderätten är att ta över ärendet från den enskilde. Genom att se ett klagomål som ett informationsärende, och sig själva som part gentemot den som blir granskad så kan myndigheten med fog säga att myndighetens granskning inte angår anmälaren.

Från JK:s hemsida: ”Justitiekanslern avgör själv om ett klagomål ska föranleda någon åtgärd här [hos Justitiekanslern]. Justitiekanslern behöver inte motivera sitt beslut och beslutet kan inte överklagas.”

Men JK är som sagt inte ensamma om att jobba såhär. DO uttrycker följande: ”DO ändrar begreppet ”anmälan” till ”tips och klagomål” Vi gör begreppsändringen för att ”tips och klagomål” tydligare återspeglar vårt arbetssätt” och DO ”använder informationen i tips och klagomål för att säkerställa att lagen följs och inte främst för att lösa situationer för enskilda personer.” Läs: vi väljer själva om klagomål ska föranleda någon åtgärd.

IMY sticker ut

IMY skiljer sig alltså från och med årsskiftet från andra tillsynsmyndigheter, alla klagomål ska föranleda någon åtgärd och klagomålens funktion är att lösa situationer för enskilda genom att säkerställa att lagen följs. Det som kommer vara detsamma är att enskilda fortfarande inte kommer kunna överklaga ett beslut att lägga ner tillsynsärenden. Frågan är då om kritiken de erhållit från sina systermyndigheter i utlandet och EU-domstolens ställningstagande i Schrems II att ”klagomål ska utredas” kan innebära att enskilda som mot förmodan inte får sina klagomål prövade av IMY kan ha möjlighet att ta ärendet till EU. Om en enskild skulle vinna där och anses ha rätt att överklaga ett beslut av IMY att lägga ner utredning av klagomål, vad innebär det för möjligheten att överklaga samma fråga hos andra tillsynsmyndigheter?

Förhoppningsvis kommer frågan aldrig komma så långt, eftersom IMY säger att de ska utreda alla klagomål framöver.